Socialens rätt att omhänderta barn enligt LVU
Det är vanligt att höra att socialen tar barn från föräldrarna och att socialen är omänskliga. Men stämmer detta verkligen? Vad säger lagen om socialens rätt att ta hand om barn?
Vad säger lagen?
Enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52), även kallad LVU, kan socialen bereda vård till personer under 18 år om det finns en påtaglig risk för att den unge skadas på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet (2 § LVU) eller på grund av missbruk, brottslig verksamhet eller annat socialt nedbrytande beteende (3 § LVU).
Vad betyder detta?
Detta betyder att socialen har rätt att ta hand om barn, men bara under mycket särskilda omständigheter och med en laglig grund för omhändertagandet. LVU är ytterst en skyddslagstiftning och ett omhändertagande handlar om att skydda barnen och ge dem den vård och omsorg de behöver.
Det är alltså felaktigt att säga att socialen så kallat "tar barn" från föräldrarna utan anledning eller att de är omänskliga och agerar efter egen agenda. Socialen ska arbeta för att skydda barn och säkerställa att de får den vård och omsorg de behöver för att växa upp och utvecklas på ett tryggt sätt.
När du nästa gång hör någon säga att socialen "tar barn från föräldrarna" utan anledning, tänk på att det inte alltid är någon fullständig sanning.
Det är dock viktigt att påpeka att socialen enbart ska agera med laglig grund när de beslutar att ta hand om ett barn. Ibland kan utredningen eller informationen som socialen har vara ofullständig eller innehålla vissa brister. Eftersom LVU är en skyddslagstiftning kan ibland ett omhändertagande ske trots viss ofullständighet och vissa brister i underlaget. Men kom ihåg, ett omhändertagande av ett barn ska aldrig ske utan någon laglig grund, och du har möjlighet att bestrida ett omhändertagande.
Sammantaget innebär det att socialen under vissa förutsättningar kan omhänderta barn, men som med allt, så krävs det en laglig grund för ett sådant agerande.