Varför sitter man inte av hela straffet?

Många undrar varför en person som döms till fängelse inte alltid sitter hela tiden i anstalt. I Sverige har vi ett system som kallas villkorlig frigivning. Det betyder att den som dömts till ett tidsbestämt fängelsestraff i många fall kan bli frigiven innan hela strafftiden har gått. För kortare och medellånga straff är huvudregeln fortfarande frigivning efter två tredjedelar av tiden, medan huvudregeln för straff på sex år eller mer nu är frigivning efter tre fjärdedelar av tiden. Kriminalvården beskriver detta som frigivning “på prov” under en prövotid.

Är det bara en “rabatt”?

Många kallar det en rabatt, men juridiskt är tanken större än så. Kriminalvården skriver att syftet med villkorlig frigivning är att den dömde under en prövotid ska kunna återetablera sig i samhället och leva utan kriminalitet. Det handlar alltså inte bara om att korta tiden i anstalt, utan om hur övergången tillbaka till samhället ska fungera.

Första skälet: samhället vill ha kontroll även efter frigivningen

Ett viktigt skäl är att staten vill ha en övervakad övergång i stället för ett tvärt stopp. Efter den villkorliga frigivningen finns en prövotid, och brottsbalken säger att den normalt motsvarar den återstående strafftiden, men minst två år. Det gör att frigivningen inte bara blir ett “hej då” från anstalten, utan en period där samhället fortfarande har viss kontroll.

Andra skälet: systemet ska få människor att sköta sig

Systemet är också tänkt att påverka beteendet under verkställigheten. Villkorlig frigivning är inte helt ovillkorlig. Brottsbalken säger att Kriminalvården kan besluta om uppskjuten villkorlig frigivning i vissa fall. Det betyder att misskötsamhet kan få konsekvenser för när personen får lämna anstalten. Det stödjer bilden att systemet också fungerar som en morot för ordning och ansvar under tiden i fängelse.

Tredje skälet: det går att ingripa om personen missköter sig

En annan viktig del är att staten inte helt tappar greppet direkt efter frigivningen. Riksdagens betänkande om de skärpta reglerna beskriver att den villkorligt medgivna friheten kan förverkas vid återfall i brott, och att det också finns regler om konsekvenser vid misskötsamhet. Det betyder i praktiken att den som är villkorligt frigiven fortfarande har något kvar att förlora.

Varför anses detta vara bättre än att sitta hela tiden?

Tanken bakom systemet är alltså att en stegvis övergång kan vara säkrare än att någon sitter exakt hela straffet och sedan släpps helt fri utan någon återstående prövotid. Kriminalvårdens beskrivning av syftet pekar tydligt mot återanpassning och minskad risk för ny brottslighet. Det är därför reglerna inte bara handlar om hur länge någon ska sitta, utan också om vad som händer efter frigivningen.

Slutsats

Man sitter alltså inte alltid av hela straffet i anstalt därför att svensk rätt bygger på villkorlig frigivning. Tanken är att skapa en kontrollerad övergång tillbaka till samhället, ge incitament att sköta sig under verkställigheten och göra det möjligt att reagera om personen missköter sig efter frigivningen. Det är därför systemet finns.

Behöver du juridisk hjälp kan du ringa oss på 070 070 71 31 eller mejla oss på info@juridikskolan.se 

Vill du lära dig mer?

På vår hemsida finns fler juridiska guider som hjälper dig förstå dina rättigheter och undvika juridiska fallgropar. Upptäck t.ex.: